De senaste veckorna, ja månaderna har vi haft en stor uppgift liggande på våra axlar. Du som läst här vet lite om hur vi fördelat dem.

Under tiden har vi kollat lägenheter och varit med i budgivningar, åkt runt i Stockholmsregionen och tittat. Slagit till i Trosa för att dagen efter slå till i Strängnäs. Ett rum för litet, – har kanske skrivit om det tidigare – men vem kan avstå från att bo ca 30 meter från Mälarens strand och titta på Strängnäs och den vackra domkyrkan som höjer sig över allt …

När det var bestämt började det … Vi har nu städat ut vårt liv – vinden återstår. I två veckor har vi rivit ut, rensat, ångrat oss och ångrat tillbaka. Vi har kört ”tonvis” med saker till återvinningen och Stadsmissionen. De ler alltid och tackar – men ibland funderar jag om det blivit rätt. Om det istället var nostalgin som tog över och tänkte att någon annan kanske ville ”ärva”. Maken frågade vid ett tillfälle om han kunde köpa några av alla de flyttkartonger som låg där. Men det gick inte för de kör ca hälften av det de får till tippen …

Särskilt tackade de när de fick en rund spegel med slipad kant – en sådan som min mamma hade när jag var liten och som pryddes med ”volang” i samma tyg som det njurformade toalettbordet hade.

Återvinningen tackar inte för allt vi skänker, men de kanske inte förstår storheten i dessa gåvor. Särskilt den nya tekniken, alla laddare, olika sladdar med olika anslutningar och inte minst disketter – framtidens melodi … Nu känns det ju inte så roligt att slänga iväg sådant med personlig information. Men, det var tämligen enkelt att bryta isär disketterna, ta ur den lilla plastmagneten och klippa sönder den. Här har ni en som är medveten om nya tidens bedragare – fast å andra sidan – hur många har i dag en apparat som har kapacitet att läsa en diskett. Tråkigt är det i alla fall – alla dessa brev jag skrivit från olika länder i Afrika under åren.

När jag fyllde femtio fick jag en pärm av dottern med fotokopior på alla brev jag skrivit under åren till familj och vänner. Hon hade tagit sig tid och kontaktat de som fått breven, kopierat och satt in kopiorna i en stor pärm – papper, man kan bläddra. Vem kommer någonsin att kunna läsa mina brev på disketter – inte ens jag …

Nu sitter jag här i vårt ”stylade” hem. Kl. 11.00 idag kom fotograferna. Jag hade städat och rensat på toan, men ut åkte badrumsmattan och nagelborsten. Filmfotografen filmade, fotografen fotade. Vi fick se filmsnutten och vårt lilla badrum såg normalstort ut …  🙂 Sedan åkte allt ”onödigt” in i badrummet vartefter rummen skulle fotograferas. Jag tyckte jag rensat hårt, men där fanns mer att ta bort – in i badrummet, det kanske inte är så litet trots allt. Den röra vi haft den senaste tiden kan vi nu uppleva om vi går in i badrummet …

Till helgen kommer lägenheten ut på nätet och sedan gäller det …