Sista kvällen …. | Marie Wiberg

Sista kvällen – nu är den här och mitt hjärta gråter redan… Visserligen var det en av de bökigaste kvällarna att få barnen att somna, de kände antagligen på sej att det inte var som vanligt. Och vi vuxna som var angelägna om att de skulle ha så många sovtimmar som möjligt. Det blev nu tvärtom …

Jag tog dotterdottern med på en utflykt idag. Vi skulle plocka blåbär till en blåbärspaj. Efter en liten stund så tyckte hon att det var för långt att gå. Det började dessutom att duggregna, men vi lyckades hitta små intressanta saker att utforska och så var vi i blåbärsskogen. Men där fanns inte många blåbär … Vi letade o vi plockade de ca 2 bär som fanns per kvadratmeter. Som tur var så hade vi med oss lite ”picknick”, så dotterdottern var mycket nöjd, trots att det regnade lite till o från. När vi gick hem så kom vi förbi de riktiga blåbärsmarkerna. Där såg det ut som i ”Putte i blåbärsskogen”, och trots att dotterdottern ville hem, så lyckades vi fylla hinken så pass att vi nu fick ihop till en paj. En paj som var roligare att göra än att äta – ”det smakade lite konstigt…”

Vi gjorde pannkakor till middag och det är något som älskas av såväl små som stora barn, det blev inte den minsta lilla bit kvar. Även den yngste ville ha, han vägrade den vanliga maten, mormor gjorde ett ”misstag” och lät honom smaka …

Nu sover äntligen barnen, det tog två timmar extra i kväll, väskorna är packade och det börjar bli en stor klump i hjärtat. Klockan skall ringa 4.45 i morgonbitti …