Det är full fart i mitt svenska sommarland. Barnbarn kommer och går, dvs vi hämtalr och lämnar, flytväst på och av. Legobitar ut på golvet och sedan ligger det en eller flera barn och bygger och bygger och det ändras och fixas. Den yngste, som inte kunde det där med Lego förra året har blivit så duktig och kan ligga länge och bygga för att sedan dra runt med skapelserna. Så roligt att sitta i en vrå och bara kika.

Vilken skillnad det är på barn år från år – de växer alldeles för fort, samtidigt som det är skönt att de klarar av mer och mer, och man inte behöver vara på pass hela tiden, men måste det gå sååå fort? Så bra att den yngste är lite efter och att man kan få njuta av det, åtminstone några år till, han gör sitt bästa att komma ikapp de större. Det är också så roligt att se skillnaden mellan de tre personligheterna. Den ene är expert på att bygga Lego, han slår mig med hästlängder när det gäller att bygga ihop. Den andra är otroligt duktig på att skriva och vi löser korsord (barn) tillsammans. Det är jätteroligt att sitta och prata med dem, vi resonerar om olika saker.

Vi har varit och tittat på kusinens skolavslutning. Vilken tur att det inte regnade den dagen, avslutningen var utomhus och det var verkligen musik och sång, från de minsta som sjöng söta sommarvisor till de största som sjöng ”Sommartider”. Hela den ”klassiska” reportoaren fick vi höra. Som den mormor/farmor jag är så stod jag med en näsduk och torkade diskret tårarna, vilket min egen farmor gjorde på sin tid. När man avslutade med Den blomstertid nu kommer bröt solen fram …  Då var det dags att bryta upp och jag fick annat att tänka på. Längtar redan till nästa skolavslutning, men det behöver inte gå så fort …