Vi kom iväg till flygplatsen. Maken blev försenad från sin ”gubblunch” – det kom ingen buss och han fick till slut ta en ”bulle”. Det gjorde inget, taxin var också sen. Vilket gjorde att vi hamnade i rusningstrafiken och blev ca 45 minuter senare till flygplatsen än vi tänkt oss. Det var jättekö till Taxfree, har ju turist visum och har då rätt att dra av momsen för mina inköp. Den rätten ville jag utnyttja då jag köpt nya glasögon. Det var långsam kö till flygbolagets kontor, skulle få mina poäng för nerresan, som av någon anledning inte blev registrerade vid incheckningen. De kunde inte hjälpa mig på plats, men tog en kopia och, ja …
Maken och jag hann sitta ner en ½ timme och ta var sitt glas vin, innan det var dags för mig att gå igenom säkerhetskontrollen. Där var nästa stopp, vi fick inte stiga ombord – någon försening som jag inte uppfattade för otydliga högtalare. Till slut kom vi iväg och jag antog att jag skulle missa min anslutning i Frankfurt. Men det är ok när man åker hem och det går många flyg per dag.
Vi har tidigare år suttit på balkongen och sett Lufthansa passera norrut. De har haft den trevliga gesten och flugit runt kapen. Så gjorde de denna gång också – jag hade turen att sitta på rätt sida och fick se bergen i solnedgångsljus. Så otroligt mäktigt och vackert med belysta bergstoppar och mörka dalar. Tyvärr låg kamera och telefon uppe på hyllan, ingen bild … Jag kunde också se vårt hus och hoppades att maken var på balkongen och kunde vinka. Så var det dock inte fick jag höra sedan.
Hade en alldeles utmärkt plats vid reservutgången, ringde några dagar tidigare och frågade och de kunde hjälpa mig. Tog ner min handbagageväska och satt med mitt onda ben i högläge i stort sett hela resan. Det var tur för det var ingen roligare upplevelse i Frankfurt. Långt att gå till en otroligt noggrann säkerhetskontroll. Fick sedan småspringa ca 2 km till gaten. De rullband som ska underlätta promenaden o ändlösa korridorer var ur funktion. Kom fram till gaten, totalt slut, där var de försenade så jag hann hämta andan, men var genomvåt av svett och darrade av trötthet. Resten av resan gick utan problem och man får ju sol där ovan molnen.
Hade tur som en tokig med Arlanda Express, bara att kliva ombord när jag kom ner på perrongen. Samma i Stockholm, även om man får slita lite mer med bagaget innan man är uppe på spåret. Med en minut tillgodo hann jag med tåget och kvällen avslutades med god middag hos trevliga grannar.
Lovade att ta med solen, och lite försenad kom den faktiskt. Kan jag acceptera, jag flög ju, men den fick ju klara sig själv …
