Det var dimma i morse också, så jag slapp köra en tvättmaskin. Det var dessutom läge för den varma morgonrocken. Men det gjorde inget – jag har massor att förbereda inför kommande möten. Så mina planer var att sitta här idag också – vilket jag gjort, även fast solen kom lite senare.

Maken är ganska less, men han gillar ju att promenera – så han gick ut en stund och kom hoppfullt tillbaka och undrade om jag var färdig… Vilket jag inte var, men han var hygglig och gjorde ordning en tallrik med rester, så vi fick en sen lunch. Sedan fortsatte jag med mitt och maken satte sig i en fåtölj och läste på sin bok. Vilket han har gjort ovanligt mycket de sista dagarna. Han brukar tröttna efter ca 20 sidor. Denna bak har han snart läst ut!

Jag föreslog middag ute i kväll igen – vilket mottogs med glädje. Maken tog till o med på sig långbyxor – han lever annars i kortbyxor och barfota eller med sandaler. Det var nog lika bra det, för vi startade med att sitta ute på verandan på restaurangen, men när solen gick ner så blev det kyligt igen, så vi flyttade in lagom till varmrätten serverades.

När vi kom tillbaka och skulle till att låsa upp vår dörr, så lystes det upp av sprakande grönt sken – vi trodde att det varfyrverkerier – det det knastrade till ordentligt också. Men det visade sig att hela skolan var mörklagd, och folk kom utspringade med ficklampor. Nu en och en halv timme senare är det fixat. Man kom med en lastbil med en lift och två man hissades upp och fixade. Sedan satte man på strömmen och då sprakade det och gnistrade igen. Riktigt tjusigt. Man flyttade bilen och fixade där det sprakat. Jag vågade inte titta, ville inte se när någon fick all ström genom kroppen – för man stänger ju inte av strömmen när det repareras. Fem minuter senare så var det klart – utan sprak …

Ingen post idag heller …