Dagen har gått åt till att förbereda naglar och hår inför minglet som svenske ambassadören skulle hålla för oss svenskar i Kapstaden ikväll. Inget märkvärdigt, håret behövde putsas och naglarna fixas. Det var ganska skönt att inte ha mer på programmet än detta.

Kl. 18.15 skulle vi infinna oss framför garageinfarten hos goda vänner vi skulle få lift med. Vi tog oss fram till lokalen och minglade med de andra svenskarna. Det är roligt att se hur många svenskar det faktiskt finns i Kapstaden. De närvarande måste dessutom bara varit en liten del av alla – så många som jag känner som inte var närvarande.

Vid ankomsten serverades det rosa bubbel, kan avslöja att det inte är min favorit, men de ser tjusigt ut i glaset. Det bars omkring läckra bitings, hur många varianter som helst, glömde förstås kameran. Mina favoriter blev friterad fisk med remouladsås – jodå, det kan serveras som bitings, man får serverat i en miniskål. Den andra var en roulad på kyckling med ägghack/majonnäs, brödbiten det låg på behövde man inte äta.

Då bars också rött och vitt vin runt på brickor. Efter en stund kom de mest läckra efterrätts bitings i miniatyr – inget för mig tyvärr – men jag kunde inte motstå och smakade en pytte/pytte  petit choux (hur nu det stavas). Liten var den och jag hann inte riktigt uppfatta hur den smakade, så egentligen blev det en onöda.

Vår nye ambassadör, en kvinna, verkade mycket trevlig, liksom hennes man. Jag träffade en del bekanta men också kära gamla vänner jag inte träffat på många år sedan SWEA lades ner. Så roligt. Lärde också känna en del nya svenskar, men som vanligt – efter en stund kommer man inte ihåg vare sig utseende eller namn. Men två namn kommer jag ihåg.  Åse och Nisse. Deras namn kommer jag aldrig att glömma. Förhoppningsvis kommer jag att känna igen dem också om jag möter dem igen …