Här sitter jag nu mitt i natten. Våra gäster har lagt sig, liksom maken. Denna gång är gästerna från Halmstad, förra veckan från Sundsvall. Det är intensivt, men så trevligt att få träffa gamla vänner och prata minnen.

Nu har dessa minnen kommit att utökas till andra samtalsämnen – vi halkar in på sjukdomar … 😉 Det är bara att konstatera att vi alla drabbas av olika små eller större bekymmer, men mest handlar det om stela leder.

Ett annat kärt samtalsämne är barnbarnen … Dessa upptar – tack o lov – större tid än sjukdomarna. Vi är alla rörande överens om att det är så kärt, men att vi inte är tjugo år längre och att det är svårt att resa sig upp från liggande läge på golvet och att vi blir ganska trötta – kanske rent av utmattade – av det snabba tempo som gäller. Har vi verkligen varit så alerta en gång i tiden …?

Själv njuter jag av alla kvarlämnade teckningar, och alla legobitar som jag trampade på för några veckor sedan är glömda. Nu bli jag glad när jag hittar legobitar i sykorgen och under soffan, små klistermärken på dörrposter och härliga teckningar, som jag tittar på flera gånger om dagen.

Däremot är det tråkigt att – nu finns det hur mycket smultron som helst, körsbären är mogna och de få blåbären också. (Även om ryktet säger att det finns massor i skogen). Det är inte samma sak att plocka smultron själv eller att spotta körsbärskärnor och se hur  långt jag kommer …

Det har också blivit påtagligt mörkare på kvällarna, så kanske det kommer att bli lättare för mig att komma i säng i tid – även om det inte gäller ikväll . Klockan har nu blivit kvart över ett igen …

Och GRATTIS! Johanna på namnsdagen