Vi är hemma – fast egentligen så lämnade vi hemma för att åka hem …

I vilket fall så känns det mycket skönt att vara hemma i Stockholm. Varje gång som jag skall resa så längtar jag alltid till den stund då resan skall vara över. Då vi låser upp dörren, får sätta ner väskorna och sjunka ner i en fåtölj och bara vara.

Det blev lite annorlunda denna gång … Vårt bagage är kvar i Amsterdam och vi får se om vi får se det igen. Vill inte ens tänka på det. Vi försöker numera att resa med minimalt bagage och det är bara de absoluta favoriterna som ligger i resväskan …

Nåväl, nu är vi här efter en dag som började tidigt i morse. Vår telefon var satt på ringning och vi masade oss upp – det var faktiskt svårt idag. Kanske för att vi ”var så nära”. Men vi ville ju inte missa vår bokning på bussen och tog på oss samma kläder som vi klädde på oss i onsdags. De börjar nu kännas som paltor – men vi hade rena trosor och kalsingar efter vår shoppingrunda i Amsterdam. Vi åt upp oss på frukosten och bredde varsin macka – tur – för bussen stannade inte för matrast. Sedan blev det gatlopp i några kvarter i ett soligt, svalt och folktomt Köpenhamn. Men vi kom rätt och kom på rätt buss.

Vi hade inte behövt fundera över vår sunkiga och ofräscha klädsel – de flesta passagerarna var i samma belägenhet. Jag vet inte hur man som ”utomstående” upplevde det att stiga in i bussen, men vi invigda kände inget …

Det finns massor att berätta om dessa dagar, får se om jag orkar och om i så fall så får det bli ett äventyr. Återkommer i ärendet.

Nu skall jag, som så många gör, be att få tacka alla som supportat och kommit med uppmuntrande kommentarer. Men framför allt mina barn (ni får ursäkta – men ni kommer alltid att vara mina barn- även om ni börjar komma ikapp i ålder …)

Niclas, som igår kom in som en ängel och lyckades boka in oss på hotell i Köpenhamn och buss därifrån. När vi fick kontakt med Niclas var jag på väg att bryta ihop – akterseglade som vi var av Köpenhamnståget i Hamburg och sedan i Rödby … Märker att jag måste skriva ner detta separat – en historia för sig.

Johanna, som funnits där ”på fel tidpunkt” …  Som har lyssnat på min klagan och som kunnat googla och leta fram uppgifter – så värdefullt då vi inte visste vad som gällde och inte själva kunde leta på nätet. Inte minst har hon informerat här. Jag vet att ni är några som är bekymrade inför egna förestående resor och som vill veta.

Nu skall jag sova – i morgon skall jag läsa igenom vad jag förmedlat under dessa dagar – kommer inte ihåg – har varje gång varit utmattad, haft dålig Internet uppkoppling och det har varit för sent – vilket det är nu också …

Solnedgången var fascinerande – fast det tycker jag ju alltid …