Det var en mulen morgon och jag kikade ängsligt ut genom fönstren – var det inte en liten strimma ljus söderut – jo, visst var det väl så … Väderleksrapporterna kollades på båda kanalerna – för säkerhetsskull. Skitväder för vänner och släktingar norrut – men hur skulle det egentligen bli här i östra Svealand …?

Kurade in mig i morgonrocken, zippade på teet och ställde in mig på en dag i soffhörnan med allehanda ”ta om hand grejor” – som borde ha gjorts för länge sedan, nu reser vi snart …

Kusinen ringde: ”Vad tror du? Ska vi chansa?” ”Jo, det är nog en tydlig strimma av ljus söderut – så det kanske kan bli bra. Det är ju inte så kallt …”

Efter lite dividerande fram och tillbaka, bestämde vi att vi skulle dra ut i skogen för att leta trattisar. Det var kyligt och en snål vind som drog runt öronen när vi försökte betala avgiften i parkeringsautomaten. Vi hade bestämt att vi skulle leta i närområdet – kanske kunde vi hitta ett ställe där kusinen kunde gå själv när jag inte är hemma. Parkeringsautomaten var långsam och gav olika besked – nu fungerar det – nu fungerar det inte. Det slutade med att jag fick ett kvitto på att det inte fungerat. Jaha, vad gör man – jo, det fanns ett telefonnummer, som kopplades om till en telefonsvarare – jag började prata innan jag förstod … Jaha, vad gör man …? Man chansar inte – det finns inga parkeringsvakter med ett gott hjärta – antagligen inte ens en kylig höstdag med en enda bil på parkeringen …  Vi övergav den tilltänka skogen och drog vidare – där fungerade parkeringen. Då ringde telefonen – det var ”telefonsvararen” som hörde av sig … !!!

Jag svarade att vi nu var på annat ställe där det fungerade. Vi klättrade in i skogen, uppför berg, nerför berg – vadade över översvämmade svackor. Det var väldigt exotiskt med vattenfall och minifloder som till och med skummade … Kusinens stövlar var inte de bästa och vi trodde inte att vi skulle hitta så mycket svamp i dessa träsk. Hjortronsäsongen är över, så vi gick tillbaka till bilen och tänkte att vi nog kunde åka tillbaka till det ursprungliga stället och parkera med vår biljett. Men, se det gick inte – avgränsade områden och detta angavs tydligt på biljetten, liksom på en områdeskarta som vi kikade på.

Vi gick tillbaka till skogen, men åt ett annat håll. Vi hittade trattisar, vi hittade inte trattisar, hittade, hittade inte osv … Det blev en härlig fikastund i solen, så där härligt som det ska vara. Slutresultatet var några liter per man innan vi drog oss tillbaka hem till kusinen. Där blev det trattisar över hela köksbordet och ett glas vin – hör till – som skulle göra det lustfyllt att ta hand om all svamp.

När vi rensat allt anslöt maken och vi blev bjudna på en underbart god gryta (som fått lite tillskott av dagens skörd). Vi hade en härlig kväll tillsammans och strax innan det var dags för maken och mig att dra oss hemåt, kom vi ihåg att svenskarna kämpade en match mot Tyskland. Var ju inte så muntert precis när vi rattade in kanalen, men hann bli desto roligare innan maken o jag var tvungna att gå för att passa bussen. När vi stod vid hållplatsen ringde kusinen för att meddela det glada slutresultatet …

Tack så mycket för en härlig dag i skogen och en fantastiskt god middag!