Medger att jag antagligen låter lite tjatig – förvirrad eller allmänt korkad. Men jag har inte ork att lära om just nu. Det blir inga bilder. Däremot kan jag berätta vad jag har gjort idag. Har gruvat mig i många veckor.

Jag bet sönder en tand för några veckor sedan. Första impulsen är ju att kasta sig till akuten av något slag. Men visste inte vart … Men turligt nog, det blev ingen skillnad – dvs inga ilningar eller andra problem. Den bastanta amalgamfyllning, som vår skoltandläkare fyllde vår skolas generationers tänder med, så snart de vuxit upp ur tandköttet, fungerar tydligen rätt bra.

Med stor ångest gav jag mig iväg idag, befarade det värsta. Har aldrig varit med om några stora tandarbeten tidigare. Undrade om jag kunde be om att få sova – och om, hur mår man sedan och vilka är riskerna. Det är alla dessa funderingar som gjort att jag skjutit upp behandlingen. Dessutom har den tandläkare jag gillade och som jag hade förtroende för flyttat till Dubai. Och sedan dess har jag inte lyckats hitta någon jag tycker om. Återigen, vilken tur att jag har ok tänder.

I början på veckan fick jag tips på en tandläkare som skulle vara bra. Sagt o gjort, jag travade dit igår och vet inte om jag var glad för att jag fick tid idag … Hur kan en tandläkare ha tid så snart … Behöver jag berätta att jag var nervös – försökte att bara gilla läget.

En charmig man i sina bästa år kommer och ropar upp mig. Han har en äldre tandsköterska med massor av humor i ögonen – vilket var ett gott stöd – även om jag föredrar att blunda under behandlingen. Min väninna, som rekommenderat honom, sa att pratade oavbrutet – vilket stämde. Jag hörde hälften och borde haft mina hörapparater på mig – men å andra sidan kan man ju inte svara …

I vilket fall verkar han ha gjort ett bra arbete och jag fick stort förtroende för honom. Han å sin sida talade om för mig att jag – trots de stora amalgamfyllningar som skoltandvården proppade in i oss så snart vi fick en ny kindtand – så var de utomordentligt gjorda. Han var till o med imponerad av att de fortfarande var intakt och att det inte fanns någon anledning att börja rota i dem – tvärtom. Ja, vad ska man tänka – har avskytt dem i hela livet …

Som avslutning fick jag ställa mig i en apparat – som närmast kan liknas vid en mammografiröntgen apparat – men här skulle man rikta in käften och när det var klart fick jag se allt som fanns att se i min käke och bihålorna. Jag har nu fått veta att – trots mina trista amalgamfyllningar – har jag den bästa tandstatus – inga som helst problem med tandrötterna. Jag fick också se att käken var ok, liksom käklederna och de stora bihålorna längst ner närmast tänderna. Antar att det var bihålor han talade om – blir ju trots allt lite språkförbistringar ibland. Men bilderna talade sitt tydliga språk – även jag kunde se att jag var normal. Det var tur det för jag har haft problem med att gapa de senaste veckorna. Det blev inte bättre av sitta hos honom idag, trodde att min artros spritt sig till den ena käkleden – men så var inte fallet enligt denna röntgen. Toppen. Man behöver alla positiva influenser i min ålder. Inte minst som tänderna inte längre är lika vita och starka längre – nu vet jag åtminstone att jag har en utomordentlig tandstatus – även om jag inte bländar omgivningen med mitt kritvita leende …

PS. Så blev det så där sent igen. Klockan är snart kvart i tre på natten …