Jodå, ”klockan” ringde – det var fortfarande mörkt utanför fönstret och inte ett dugg intressant att ens tänka på att stiga upp. Men efter tre repetitioner så fanns det inte längre något val. Maken uppför sig normalt som man gör på morgonen, men jag … Jag hade förberett så mycket jag kunde igår, men ändå så virrar jag omkring bara för att – ja …. helt enkelt göra vad man gör på morgonen. Sätt mig i arbete efter kl 22 och jag är hur effektiv som helst, men några timmar efter upvaknandet …
Det var nästan mörkt i morse då vi steg upp, men en kvart efter det att vi stigit upp så mröknade det ännu mer och sedan blev det världens skyfall. Jag letade fram en plastkasse för att packa in datorn och annat som kunde hjälpa till att vi inte skulle bli som dränkta råttor. Precis min styrka på morgonen. Just innan jag skulle till att spy, så var vi färdiga och maken gick ner till båten för att ösa – då upphörde också regnet och det blev faktiskt lite ljusare. Jag hade i alla fall bestämt att jag skulle ta stövlarna – kan ju fortfarande bara gå i mina öppna ”kalleanka-skor”.
Hade tänkt att jag skulle ta foto av grunden uppe på berget, men pga av avloppsbekymmer blev det inte i går. Men nu skulle jag ta foto innan jag åkte. Jag klättrade upp för berget, men hade glömt att jag packat ner kameran i den ryggsäck som maken tagit med ner tillbåten. Det var inte till att tänka på att gå ner och upp igen. Morgon stund har guld i mund … Så, käre son – sorry ingen bild, du måste tag med kameran själv. Det såg i alla fall mycket bra och proffsigt ut …
Nu var det så att jag skulle vara på labbet kl 8 för att ta blodprover. Jag blev avläppt extra tidigt i morse, eftersom maken skulle lämna bilen på verkstad i Enskede kl åtta, och vi har ju mött morgontrafiken då vi åkt i motsatt riktning, så det gällde att vara ute i tid. Maken klarade tiden med 10 minuter minus. Jag var på plats 30 minuter plus.De tog fem rör av mig, och så många rör som de tagit denna sommar så kanske det inte är så konstigt att jag ibland mår konstigt …
Sedan hade jag ytterligare en timme som skulle ”slås ihjäl”. Proverna skulle tas på fastande mage och Gustavsbergs vårdcentral har den servicen att de tillhanda håller kaffe och kaka för 5 kronor, så efter provtagningen satte jag mig i väntrummet med kaffe och en hallonkaka. TV:n stod på så jag kunde titta på TV4:s morgonsoffa. Jag fick se både nyheter om helikopterrånet och dagens Trissvinnare, 200.000kr tror jag det blev – dvs lottovinnaren – de andra fick nog lite mer.
Sedan var det dags för min egen ”kurs” – sista gången. Det är så typiskt när man äntligen kommer så långt att man lär känna människor – då är det slut … Det spelar ingen roll att man säger att man skall hålla kontakten med varandra.
Jag tog bussen hem och satte mig vid datorn och började förbereda inför mötet som jag skall delta i på Irland på torsdag. Det fullkomligt ramlar in rapporter, och jag skall också skriva ihop – vem skall orka läsa allt. Nu verkar det dessutom som om jag skall skriva ihop något käckt om SWEA Sydafrika som skall vara i högst 7 minuter … Hur skall jag kunna hitta på detta, är fullt upptagen i morgon med annat, och om jag skriver något – vem orkar bry sig …
Nu skall jag leta fram käcka kläder inför det arbets-EKG som jag skall genomföra i morgon – puh …