Jodå, telefonen ringde – det är ju inte väckarklocka nuförtiden. – 02.30 – det gick ganska bra att vakna, men det var tur att väskorna var packade. För det sista lilla blev bara tok …

Dottern kom och kollade att jag var vaken, körde mig till flygplatsen i mörkret. Man kan ju tycka att vi borde vara ensamma på vägen den tiden – men inte. Inte lika intensivt som dagtid, men konstigt att folk verkar vara ute och röra på sig alla tider på dygnet – samma i Sverige.

Jag checkade in, man ska ju allt själv numera – ändå inte – för där svävade en liten kvinna runt mig som tryckte på ”knapparna” när jag inte var tillräckligt snabb. I vilket fall fungerade det. Jag fick bording pass till alla tre flighterna – och alla tre accepterades. Flygningarna gick bra – man måste bara se till att roa sig – inte börja tänka: ”Är jag inte framme snart …” Bagaget var med.

Extra bonus: Jag ringde maken och talade om att jag precis missat flygbussen till Enköping. Han svarade att han stod utanför och väntade på mig. Jag beställde en kaffe av honom, inget går upp mot svenskt kaffe när man varit i Amerikat … Efter en påtår påbörjade vi vår resa mot Strängnäs. Vilket otroligt vackert höstlandskap. Har redan spanat in flera vackra skogsdungar som ska bli examinerade om de är svampskogar eller inte. Kära kusin – hör av mig inom några dagar så måste vi bara testa. Om där inte är svamp – så är det fantastiska marker att inta kaffe och smörgås …

Maken  o jag tog en härlig promenad till stan, där vi åt lunch och sedan promenerade tillbaka. Har tagit många underbara foton av ”gamla Strängnäs”.

Ja, har en del vackra bilder att dela med mig av: men som vanligt …