Det är mycket inför vårt jubileum just nu. Påminnelser till alla som anmält sig, men som inte betalat osv. Jag har suttit här hela dagen och arbetat. Klockan kvart i fyra skulle jag träffa två damer, vi skulle åka iväg och planera inför festen. Jag var så inne i allt arbete med texter, brev, uppdatering på hemsidan osv. Och så ringde äntligen den kontaktperson som jag väntat på i flera timmar.

Vi pratade och samtalet tog lång tid (vet för att maken hade försökt ringa mycket länge innan han kom fram). När jag tittade upp på klockan konstaterade jag att det var just då som jag skulle vara ute på gatan. F-n. Vart hade alla timmarna tagit vägen – hade inte ens varit ute på balkongen och suttit en stund. Hade inte ätit lunch eller fikat – bara jobbat. Jag hade dessutom tänkt duscha och tvätta håret innan jag skulle iväg.

Damerna ringde och frågade vart jag var och jag var ju kvar framför datorn. Fick med mig papperen och skulle ta min handväska – borta. Det tog en stund innan jag förstod vart den var, Hilda var här och hon hade ”städat” undan den. Liksom skorna och mina hamnar alltid längst in, längst ner i skåpet. Jag fick rota en stund innan jag hittade ett av de två par som jag kan gå i.

Jag fick vänta på hissen, efter flera minuter så gick jag ner för trapporna, vilket jag borde gjort med en gång – men det kan man ju inte veta. Garagevägen var stängd och låst (vi får inte längre ha access till den porten), den har varit öppen i flera veckor så jag hade bestämt med damerna på gatan ovanför oss. Jag var nu tvungen att gå ut den vanliga vägen – vilket är halva kvarteret långt, sedan var det bara att gå hela kvarteret tillbaka uppför en seg backe. Ja, så började det mötet …