Jag har varit ute på vift … har äntligen tagit tag i och gjort något jag är intresserad av och som gör mig glad. Det har varit lite av den varan det senaste året. Så glad att jag nu börjar ändra på det.
Har varit på en föreläsning som SWEA ordnat. De hade bjudit in Tove Lifvendahl. Det är en tjej jag beundrar, och jag kan tala om att min beundran för henne steg ytterligare efter denna intressanta föreläsning. Vilken kvinna, vilken humor, kunskap och förmåga att svara klokt på oväntade frågor. Hon är dessutom en naturbegåvning på scen. Bl.a. satt där en kvinna på första bänk som hostade, eftersom tiden led hostade hon mer och mer. Vi vet ju alla hur pinsamt det är – hur man efter en stund börjar skruva på sig och undra, varför går hon inte ut i badrummet och hostar klart … Tove avbröt sitt anförande, tog sin tablettask och frågade helt enkelt – ”vill du ha en tablett, inget mer än godis, men kan kanske lindra lite …?”
En av arrangörerna kom in i salen efter att föredraget börjat och satte sig diskret i den lilla trappa som ledde ner till salen. Tove avbröt sitt anförande, tog en ledig stol som stod på scenen, hoppade ner och erbjöd stolen.
Hennes anförande rörde bl.a. den totala tystnad som uppstår när någon levt och arbetat utanför Sverige och återvänder hem. På ett humoristiskt sätt fick hon oss att skratta åt den situation vi alla – som bott utomlands – hamnat i flera gånger, ingen vill höra vad vi varit med om, våra erfarenheter och ingen ställer några frågor. Och som hon uttryckte det: ”hur vi dödar samtalet vid ett middagsbord om vi tar upp någon erfarenhet eller berättelse vi har från ”det andra landet” … Ja, hon fick oss alla att skratta och le igenkännande.
Hon talade drygt en timme, men jag hade gärna lyssnat flera timmar på henne. Köpte hennes bok, som hon signerade, och försökte få en bra bild på henne – men där var för många tanter som ville samma sak. Men vilka trevliga timmar.
Eftersom man håller på att bygga dubbelspår på vår järnväg till Sthlm, var det naturligtvis denna vecka man stängt av spåren. Det gick inga tåg – men jag har en snäll kusin som jag kunde sova över hos. Efter föredraget åkte jag hem till henne, hon bjöd på kokt sparris, hackat hårdkokt ägg, knaperstekt bacon, skirat smör och räkor med en dillsås … Vin förståss. Kan man ha det bättre? Vi hade det så trevligt och märkte inte att klockan hann bli kvart över två, på morgonen …
