Idag har jag suttit framför datorn hela dagen. Det är många svordomar som uttalats, maken har sett uppgiven ut och sedan har han stängt in sej i köket, men först tog han en lång promenad.
Problemet har varit vår internetuppkoppling, de senaste dagarna har jag nästan blivit vansinnig när jag försökt att gå in på olika internetsajter. Inte minst min egen, som jag ju uppdaterar varje dag. I går kväll tog det nästan en timme igen. Jag har blivit mer nattuggla än vanligt, men skall man uggla så vill man roligt.
Ringde först Telia, efter 20 minuter så svarade en vänlig dam som sa att, så långt hon kunde se – man kan visst se allt via datorn numera – så verkade det inte vara fel på anslutningen. Det kunde förstås vara något galet med vårt telefonjack, men, som hon också sa: Att om problemet inte låg där, så fick vi själva betala för ett hembesök. Så hon kopplade mej till företaget som har ansvaret för routern.
Där fick jag vänta i 35 minuter (till Vivaldi – mycket lugnande), innan en ung man svarade i andra änden. Han lotsade mej genom diverse sidor och jag skulle fylla i det ena efter det andra… Det fungerade inte, vi började om och…. det fungerade inte. Jag skulle ”reset” routern, ett litet hål på baksidan, så litet att man bara kunde sticka in en pennspets. Varför skall alla prylar vara svarta, med svart stansad text… Jag skulle kolla det fasta nätet på stationära datorn, det trådlösa på laptopen. Inte så lätt att kryssa sej fram mellan lådor och resväskor, men det kunde ju inte den unge mannen i telefonen veta. Kunde riktigt känna genom luren hur korkad han tyckte att jag var… Fick byta telefon och glasögon. Jag bara väntar på den dag då dessa konstruktörer/designer – och unga killar på support – själva blir över 45 och behöver läsglasögon… Då skall jag sitta o bara le.
Efter alla dessa bestyr, så fungerade det faktiskt, men då hade vårt trådlösa nätverk blivit oskyddat!! Vi började om från början… Efter en stund, så fick vi ordning på även det och glad i hågen lade jag på luren. Bara för att konstatera att det inte alls fungerade…
Tillbaka till telefonen, denna gång var väntetiden bara 3 minuter, hann inte ens lyssna på Vivaldi. En ung, trevlig, man lotsade mej genom samma procedurer igen, det hela fungarde och jag fick uppmaningen att ladda ner den nya versionen. Glad i hågen lade jag på luren… Efter ganska mycket trassel, det gamla vanliga, så lyckade jag komma in på rätt sida, men inte via de länkar jag fått anvisade. Nedladdningen började och … Då… en ruta på datorn bara skriker att avsändarfilen är okänd och att jag inte borde ladda ner den. Och eftersom det var en fil av den typ ( har min kära dotter lärt mej) så blev jag helt ställd… Vad göra? Jo, ringa till supporten igen. Efter en halvtimmes lyssnande på Vivaldi, så fick jag tala med en ännu en ung o trevlig man, han sade åt mej att trycka ok på varningsrutan, det fungerade, nätverket var fortfarande skyddat. Vi gjorde om proceduren, och, då gick ingenting. Han konstaterade då att det var fel på routern… En hel dag…
Under tiden hann vädret växla flera gånger utan för fönstret….
Det drar ihop sej …
Solen försvinner…
Det blir vinter igen…
Ja, vinter o vinter – mer än så här blev det inte – och det var borta efter en liten stund.