Tretton … | Marie Wiberg

Jag sitter här i mitt rum och har svårt att se. Tårarna svämmar över och de rinner ner för kinderna. Dörren är öppen och jag lyssnar till ett gäng trettonåringar som har party ute i vardagsrummet. De spelar just nu ett spel och fnittrar och skrattar så härligt – skratt smittar verkligen. Jag sitter i rummet bredvid och kan inte hålla mig för skratt. Var tvungen att göra mig ett ärende ut i rummet för att kunna kika på dem.

Det är en underbar tid i livet när man fyller tretton. Fortfarande barn, med en fot på väg in i vuxenvärlden. Jag kommer ihåg att jag kände mig så stor när jag fick ha party i garaget. Alla pappas verktyg röjdes, idol affischer från Bildjournalen sattes upp. Elvis och Paul Anka. Skivspelaren bars dit. Syskonen förbjöds att sätta sin fot där. Lillsyrran har berättat att hon kikade i nyckelhålet.

Jag fick Dear One med Larry Finnigan i present. Den spelades om och om igen under kvällen. Den var min absoluta favorit under lång tid. Andra favoriter var bl.a. Eddie Hodges/I’m Gonna Knock On Your Door, Jay Epae/Putti Putti, Emile ford/Still, Brenda Lee, Paul Anka och så Trio me’ Bumba … 😉 Ja, listan kan göras lång.

Idag spelar man annan slags musik, jag gillar den också. Om en stund ska det ätas pizza, sedan blir det en film som valts ut under stort besvär. Under filmen serveras godis och popcorn, var och har sin egen pappers burk att fylla på efter hand. Det blir prinsesstårta – som vi kört väldigt långt för att köpa på ett europeiskt konditori, som var väldigt välbesökt. Fullsatt och lång kö. Inte en cup cake så långt ögat kunde se, bara europeiska bakverk.

Men det härligaste av allt är att se och höra dessa härliga, glada tjejer – och, lillebror får vara med. Vilken lycka för honom, han visar sig dessutom vara en riktig party typ …

Själv har jag förflyttat mig tillbaka till tidiga 60-talet med hjälp av You Tube, där kan jag återuppleva minnena från då det var jag som fyllde tretton.

Särskilt för dig, kära kusin, kommer här länken till din, då, absoluta favorit. Jag kommer ihåg hur du skrek varje gång den spelades. De skriken kan vi höra idag också – men då när Sverige gör mål i fotboll … 🙂