Efter några timmars försening i CT så kom vi äntligen i väg till Kula Lumpur. Resan gick bra, trots säkert 10 små barn under två år i min avdelning. Alla söta asiater med kolsvart hår som stod rakt upp. Jag hade tur att slippa en kompis bredvid mig, liksom mannen på andra sidan, vi hade två säten mellan oss och jag somnade och sov till en av de små bakom mig vaknade och sparkade i mitt säte flera gånger. Men det var ju bara att byta stol och somna om.

Att landa i KL var lite förvirrande. Det stod tre tjänstemän och pekade med hela handen vart vi skulle ta vägen. Sedan befann vi oss på en shoppinggata. Inga skyltar till var bagageutlämningen var. Vi hade tydligt blivit upplysta om att vi skulle hämta vårt bagage på rullbandet som hette D. Efter lite vimsande och frågande så hamnade jag på en buss som tog oss till ankomsthallen. Det var pga av ombyggnation som vi landat på fel terminal – man hade bara glömt att tala om.

Jag stod länge och väl och väntade på min väska. Till slut var vi fyra stycken kvar och jag var säker på att min väska blivit kvar i CT. Jag satt nämligen och tittade ut på bagage inlastningen i CT, när en av containrarna åkte på sned och alla väskor slängdes ut på backen – bl.a. min … Har speciell färgkombination, så jag känner igen den.  Jag gick för att fråga,  och där står den prydligt bredvid några andra väskor. Någon hade lastat av den.

Taxi, incheckning osv. gick bra och jag tog en promenad mot tvillingtornen – tänkte att jag skulle åka upp. Det tog ca en halvtimme att gå dit – varmt, fuktigt och mycket trafik, men jag hittade – de syns liksom hela tiden. Då hade man stängt för dagen – dvs. inga fler fick åka upp. Snopet.

Jag försökte få ut kontanter på mitt kort – men efter fyra maskiner och två banker gav jag upp och satt mig för att äta en sallad. Hittade jag en butik där jag kunde köpa vatten och vin. Vilket jag gjorde och påbörjade promenaden tillbaka. Det är ju inte riktigt fyrkantiga kvarter och naturligtvis gick jag vilse – visserligen bor jag på 20:e våningen, men alla hotell är i stort sett lika höga. Då höll jag på att bryta ihop. Frågade i en vaktkur och visade min karta, de bara skakade på huvudet. Jag frågade vad deras ställe hette, men de förstod inte. Jag frågade vad gatan hette, men de förstod inte. Sedan pekade den ene i riktningen mot ett hörn – där skulle jag kunna gena och jag började gå. Efter några minuter närmade jag mig en mur med taggtråd, kände starkt i mitt varma tillstånd att jag skulle orka strypa vakten, men det gick faktiskt att runda hörnet – det var varuintaget för ett annat hotell. Kom tillbaka till hotellet med häftig hjärtklappning och tecken på utmattning. Min rumskompis kom och berättade att hon varit på en fantastisk massage på 5 tr i hotellet och jag bestämde mig för att göra sammalunda.

Det var ingen mjukbehandling precis, men gjorde gott åt mina ömma muskler och sneda rygg (efter natten i en trång flygstol). Det blev middag på hotellet – en helt underbar buffé med lätta asiatiska rätter. Jag har lyckats koppla upp mig här – strul förstås, men det gick och nu är det sängen som gäller …