Tum visavi centimetrar …

Vaknade imorse och blev deppad så fort jag varseblev var jag var och när jag såg min nya dator … Fånigt eller hur …? Jag drack en mugg te och satte mej och försökte intala mej att jag var fånig … ändrade bokstäverna till största möjliga, försökte att öppna program, men när skärmbilden inte fick plats på skärmen utan att jag skulle mata uppåt eller nedåt för att kunna göra olika komandon, så insåg jag att jag hade rätt och datorn var fel – för mej som är beroende av läsglasögon …

Så jag satte mej och deppade, ja verkligen deppade, och suckade, vet inte om ni vet det, men när man suckar så känns det bättre i några sekunder – så det blev många suckar… Till slut tröttnade maken på att lyssna, han sade att jag måste kontakta Olof (som jag köpt datorn av). Jag skrev ett brev till honom, kände mej jättefånig, han hade gett mej tre alternativ och jag hade själv valt denna dator… Visste inte hur han skulle reagera, eller när han skulle få mitt mail, eftersom han har semester några dagar.

Efter en timme hade jag svar, där han skrev att han var ledsen att jag var besviken och att naturligtvis måste jag byta dator …!!! Hela jag blev gråtfärdig igen, men nu av andra skäl. Gulle dej Olof!! Han skickade också nya förslag utifrån mina klagomål. Jag tillbringade många timmar med att (återigen) försöka luska ut via nätet hur bra, men nu vet jag ju att jag behöver inte kolla prestande – bara kasta en blick på det . MEN!! kolla skärmstorleken. Jag försökte verkligen få bildbevis och angivelser i cm osv… Men, bilderna är dåliga och man anger storlek i tum – vem f-n vet hur stor en tum är …

Jag skrev till Olof att jag helt enkelt var tvungen att gå ut i butik och kolla skärmstorlekar. Han uppmuntrade och anvisade vad jag skulle titta efter. Jag besökte tre stora butiker. Den första hade en massa laptops, men vem lägger märke till en tant, när det finns unga killar som också tittar efter datorer. I den andra, samma sak – man är osynlig, men de hade broschyrer och jag, som inte hade papper o penna .., tog en och gjorde jack i kanten när jag mätte upp de olika skärmstorlekarna. Borde ha gett en ganska konstigt intryck – om inte annat så i övervakningskamerorna. Men ingen reagerade, ingen kom och frågade var jag var ute efter – egentligen … I den tredje butiken så gick jag igen och läste på skyltarna, och eftersom jag är beroende av läsglasögon så står jag ju dubbelvikt framför varje objekt – vilket jag ju också gjort i de andra butikerna. Men!!, här kom det fram en ung man och undrade om han kunde hjälpa mej och vad jag var ute efter… Wow, han till o med hämtade måttband och mätte både datorernas mått och skärmmåtten – jag fick låna hans penna och skriva upp. Hade riktigt dåligt samvete då jag gick därifrån – jag skulle ju inte köpa någon dator av honom … Men nu vet jag – det är med datorer som med TV nuförtiden, det skall vara platt och långt … Och i morgon skall jag ta fram min broshyr med vikmärken och jämföra med anteckningarna jag fick i sista butiken och sedan skall jag kontakta min snälle Olof igen…

Glömde bort kameran igen, hade annat för mej … men här kommer årsbilder …