Det är en tråkig dag… Jag var visserligen uppe och såg när solen kom över Signal Hill, men… Sista morgonen på balkongen, och naturligtvis så visade Kapstaden upp sej med sin bästa sida.

Vi hade lite ärenden i Waterfront, bl.a. att fixa taxfree kvittona. Så vi passade på att äta lunch samtidigt. Vädret var bara så perfekt idag, antagligen för att vi skulle känna att vi inte ville hem. Tack o lov så fick vi rapporter från Sverige idag att nu hade våren kommit… så även om det inte är 26 grader, så…

I kväll, när jag kämpade med att näta in balkongen, så har det varit 21 grader – bara så ljuvligt… Vi åt lite bitings i röran,  vi var bara tvungna att sitta där en sista gång. Trots att blommorna var förpassade till plastpåsar, nätet halvvägs på plats – och, det såg ut som om det skulle bli så… Jag hade beställt 4 meter, men hade bara fått 3 meter. Så det var kris, jag var f-bannad och kände hur trött jag är på att alltid stänga till bostäder, för att vi inte skall komma tillbaka på lång tid…

Men, fiffig, kreativ eller envis, kalla det vad man vill… jag har nu lyckats skarva nätet – det var lite för brett, och med saxens hjälp fick jag den bit som fattades. Den biten har nu knypplats ihop med hjälp av ståltråd, tog en evig tid – hela kvällen – och naglarna är nu ett minne blott… Sedan återstår att se om duvorna bryr sej om det hela, de kanske ser en möjlighet att få ett inätat bo. Är inte helt säker på husormarnas (i plast) nytta… Axlarna och ryggen är nu tillbaka på ruta ett.

Maken blev så nervös, han hade ju dessutom inte mer än tre par skjortor och två par byxor att packa, så han gick och lade sej. Så en i familjen kommer att vara utsövd i morgonbitti kl 4 när klockan ringer. Jag börjar känna att jag nog håller mej vaken tills dess och sover på planet istället… vet inte om jag kommer upp annars.

Skall avsluta med en glad historia. Vår nyinköpta kikare, som vi var så nöjda med, råkade fastna med remmen i bordet, när maken lyfte upp den. Den smackade tillbaka i bordet och sedan var den sej inte lik, något hände… Jag kunde se att den ena prisman, eller vad det heter, hade åkt in en bit. Så jag försökte ”daska” den lite – försiktigt – mot  benet. Och något lyckades jag få tillbaka den, men sedan blev det bara ”paj”… det gick inte att se med båda ögonen samtidigt, och på den ena sidan var allt snett. Man hörde också hur det skramlade inuti. Eftersom det var en märkeskikare, med garanti, så tog vi med den idag och talade om att den inte fungerade – vi hann inte tala om att vi tappat den i bordet… Tjänstemannen skakade och konstaterade att något var löst i den och genast tog man fram en ny kikare… Så vi fick en ny kikare, man granskade inte kvittot, det räckte att de konstaterade att vi hade kvittot med oss… Det kallar jag service – vi är bara så glada….

Snart….

Nu…. !!

Tisdag, dags för sopbilen. Vet inte om ni ser, men en man är mer intresserad av att undersöka innehållet, än att tömma det….

En sista vy i Waterfront – för denna gång…