Jag är. Här sitter jag igen mitt i natten. Rumskompisen sover – hon hade dessutom vett att gå hem och lägga sig i tid – dvs … Vi tog en ”sängfösare” på grannhotellet i en underbar cocktailbar med soft pianomusik – som det skall vara. Ljuva toner i bakgrunden och man behöver inte skrika för att tala med varandra. Varsitt glas vin – jag tog ett glas Shiraz, mycket gott – just nu min favorit druva. Ingen garanti att vinet är gott – men det var det verkligen.

Rumskompisen drack bara halva sitt glas och drog sig tillbaka mot sängen (borde jag också ha gjort, om sex timmar måste jag upp …).

Jag och en annan ordförande satt kvar och talade om dagens händelser – som var många och intressanta. Vi ”smidde” planer inför nästa år – då vi avgår. Vad gör man då som avdankad ordförande … 😉

Tidigare i kväll var vi på en utomhus restaurang i närheten och åt lunch. Som alltid så chockar vi de andra gästerna när vi – ca 170 damer kommer in och ska bänka oss. Vi är ju knappast ljudlösa.

I kväll var det faktiskt ett gäng kinesiska ? killar och tjejer som hade något högljutt ljud för sig medan de höjde sina glas. När vi – äntligen, det tar tid att servera många damer – fått vin i glasen så reste vi oss och sjöng ”Ja, må han leva …” . Kineserna – liksom de andra gästerna blev tysta. Vi satte oss och sorlet fortsatte.  Nästa gång som Kineserna gjorde samma ”bröl” reste vi oss alla och sjöng ”Helan går …”  Då blev det jubel och applåder.  När vi ätit färdigt reste sig en Swea och tog upp en känd snapsvisa (som jag i skrivande stund har glömt namnet på) och vi alla föll in. Då var jublet totalt. Sedan gjorde vi sorti …

Det gör jag också nu …