Vi vaknade till skvalande regn, dvs vi såg inte mycket från våra två hotellfönster. Vi såg rakt in i ett annat hus, det var nog inte mer än 7 – 8 meter mellan huskropparna. Vi fick luta oss ut för att se himelen, men regn tar man inte misste på. Det var långkalsonger och paraply som gällde. Det spelar ingen roll att de på väderkanalen tjatade om att det var 41 grader …

Efter några glas vin på kvällen innan, då klockan enligt vår tid var lååångt över vår sovtid (halv åtta/nio på morgonen nånting). Vi var tre som skulle dela ett rum, vi visste inte hur det var – om vi snarkade, om vi skulle dela säng, men vi fick varsin säng. Rummet var stort, så vi behövde inte ”platta ihop” oss när vi möttes. Ingen snarkade och vi hade alla en god natts sömn.
Jag vaknade sist, som vanligt. De andra var redan vakna och satt i sina sängar och drack ”svenskt” neskaffe. Alla har vi varsin roll här i livet – och detta lilla kollektiv var inget undantag.
En av kamraterna studsade upp som en gummiboll och innan jag ens hunnit sätta mig upp och rätta till kuddarna, så fanns en kaffemugg på plats.

Vi åt vår frukost ute på lokal, ingår ju inte i priset på dessa dyra amerikanska hotell. Sedan bar det av mot 5:e avenyn, men det blev mest fråga om att gå in i olika butiker för att komma undan regnet och värma sig. Så vi blev med några påsar. För vår sydafrikanska kamrat var det roligt att handla på H&M, och hon hittade en del fina tröjor.Själv var jag ute efter en tröja med halvlång ärm som jag ansåg att jag skulle behöva på den galamiddag jag skall delta i om några dagar, hade planerat för kortärmat, men med denna temperatur …

Vi ställde kosan mot Central Park. På vägen passerade vi ett berömt gammalt hotell, vars namn jag naturligtvis inte kommer ihåg. Men vi tog några tjusiga bilder innan det var dags att fortsätta in i parken. Ja, det var bara en som fortsatte, hon ville så gärna gå på ett museum som låg långt upp i parken, men kylan gjorde att jag och den tredje av oss var måttligt intresserade. Så två av oss travade några kvarter, inte så roliga precis, och hittade en restaurang där vi bestämde oss för att äta lunch.

Glöm det där med vita dukar och mysig belysning, levande ljus på bordet och trevlig betjäning. Vi var så tacksamma när vi fick in en meny och två glas vatten. Maten var inte så tokig, utan för fönstret ösregnade det och vi blev nog ganska tacksamma kunder för dem tills man ville dammsuga under vårt bord. Då noterade vi att lokalen var tom, och vi gick ut i regnet igen.

Pga av regnet behövde jag ett paraply. Vilket inhandlades i en butik med diverser varor till salu. Jag hörde mig nogsamt för om storleken på paraplyet, eftersom jag bara kan ha ”Foppatofflor” och de är som bekant som en sweizerost – fulla med hål. Där fanna två storlekar att välja mellan och jag valde den största storleken som kostade $12.50. Den manlige expediten mätte nogsamt upp storleken för mig och jag köpte. Väl ute på gatan var det inte den utlovade storleken, utan den mindre. Jag gick tillbaka till butiken och bad att få det större paraplyet eller  pengarna tillbaka eftersom jag blivit lurad. Jag blev utskälld efter noter och hur svarar man på det på ett annat språk. Jag som alltid säger att man skall svara på sitt eget språk när man blir arg – tappade fullkomligt hakan.

Vi hade bestämt träff på svenska kyrkan, där det blev te och kanelbulle. En intressant svensk ung kvinna, som var där med sin dotter, gjorde oss sällskap och vi hade mycket trevligt. Jag försökte uppdatera min dagbok, men med klent resultat. Kunde i allafall läsa min mail. Sedan var det bara att sträva mot regnet och blåsten igen. Har ju ett paraply som inte täcker mer än huvudet – men man får vara glad för det lilla …

Vi skall ta tåget till Washington i morgon och gick därför till Penn Station för att förvissa oss om när tågen går och vad de kostar. Det skulle kosta $107 per person/enkel … Baah …. Vi travade hem igen i regnet. På vägen köpte vi med take away – alla äter det. Plastallrikar, plastglas, plastbestick och sugrör – hur glad blir man av det? Vi hittade emellertid ett ställe med mycket god och fräsch mat, så glada i hågen gick vi hem med vår mat. Vi ställde våra paraplyer i badkaret, jag vred ur mina strumpor, och sedan korkade vi upp en flaska vin. Där satt vi i våra sängar, mumsade vår mat med plasttillbehör och drack vin i våra tandborstglas (plast). TV:n gick hela tiden med väderkanalen, men de lovade fortsatt regn – inget att hoppas på där, de är väldigt duktiga på väderprognoser …

(Vi hann med otroligt mycket denna dag, trots regnet …)