Idag bar det av mot Hermanus. Valarna var inte hemma, men det är en vacker plats och vi hader fått tips om en restaurang som ligger nere vid vattnet insprängt i klipporna. Efter en strapatsrik klättring nedåt så låg där en liten restaurang – ja, vi hade kikat innan, så att vi inte skulle klättra i onödan.

Det blev som vanligt, underbart gott vin, god mat – idag utökade vi med en förrätt , ostron. Det var första gången som jag verkligen såg att de drog ihop sig av citronen. Så det var med skräckblandad förtjusning som jag slukade dem. För slukar är väl just vad man gör. Själv föredrar jag med enbart citron och svartpeppar.

Det blev återfärd på N2, inte lika roligt som att åka den fantastiskt vackra kustvägen. Alla har så bråttom, och man måste hänga med i rytmen för att inte ställa till med något. Vi kom hem och det blev en mycket lugn och kort hemmakväll. Har nog aldrig lagt mig så tidigt i vuxen ålder när jag varit frisk. Även om jag fick en släng av illamående i går – blev lite orolig att det ostron som inte rörde på sig kanske inte var ok – men så var nog inte fallet. Efter en liten whisky så var allt ok igen …