Allt det gula har fortsatt att ramla ner. Det blev till att spola altanen igen. Får se hur många dagar det går innan det är dags att göra om det. Drömmer på nätterna om hur det ”rinner” fram över marken.
Maken var på bryggmöte i vår bryggförening. Det är dags att skaffa nya bryggor, de gamla har tatt slut. Vi får se när de kan vara på plats. Hoppas det blir snart då både maken och jag har svårt med våra leder i fötter och knän. Det går bra att gå på fast mark och även i båten – det är steget mellan båt och brygga som blir besvärligt. All tyngd hamnar på den fot man hoppar med och ibland viker den sig. Det gör att det alltid känns lite nervöst. Det går så mycket bättre när man har y-bommar, som vi har på fastlandet – man bara kliver över.
Själv har jag inte varit helt ok – har känt av halsen i några dagar så jag svalde piller och tog det lugnt inomhus på förmiddagen. Det var lite svalare i luften och fåglarna kunde jag höra genom den öppna altandörren. Det gäller att passa på, snart har de inte tid att sjunga längre, då tar matningen vid. Vi har en flugsnappare som är duktig på att underhålla oss – och koltrasten förstås.
Det blev grillning på kvällen och faktiskt fick vi sätta igång våra terassvärmare och lägga en filt över knäna. Vilken skillnad mot de tidigare dagarna, man vänjer sig vid värme. Men man är väl svensk – man ska äta ute även om maten kallnar …
