Vi flaxar och far – vet ibland inte i vilken säng jag vaknar. Det kan ju låta lite ”så där”, men jag menar bokstavligen att jag inte vet om jag är i stan eller i stugan på ön. Nu är det dessutom en tredje säng inblandad – stugan i Hälsingland. Här befinner vi oss sedan två nätter. Jag sover jätteskönt, innanför maken och kan inte kliva ur åt fel håll. Maken eller väggen tar emot. Här sover jag så skönt, vet inte vilket som är huvudorsaken. Tystnaden, den svalare luften eller att det är en våningssäng – vilket innebär att jag har ”tak över huvudet”.

Vi har haft en fantastisk tur med vädret, sol, sol och sol. Sängkläderna kunde hängas ut på vädring när vi kom. Stugan har kunnat vädras ut, fönstren är putsade och vi har haft tid att sitta och njuta i solen vid våra kaffepausar. Mössen har lyst med sin frånvaro – tack o lov. Vi petade ner små minilökar för två år sedan, det är nu andra året vi slipper besök av dessa små varelser som har en förmåga att lämna överdrivet mycket (otrevliga) spår – med tanke på deras storlek.

Kvällarna är dock kyliga, men det gör inget – vi sitter i värmen från brasan av kaminen. Gör gott för våra trötta muskler, en del av dem är inte använda på länge och de har fått arbeta rätt bra. Gott att veta att de fortfarande hänger med …

Några som verkligen är med är de stora myggor – som helikoptrar, nånting – de kommer inflygande och anfaller mig – bara mig. Maken och kusinen klarar sig om jag är i närheten. Har inte sett liknande tidigare – mycket målmedvetna, snabba och med långa ben. Visst, vi har haft stora myggor tidigare år, men de har varit klenare och långsammare. De har betet sig som ”typiska” mygg – lite långsamma och man har hört deras ”inande”, de blir till mer eller mindre damm när man får in en fullträff – inte dessa. De är dessutom större, snabbare och ljudlösa. Men jag är snabb och har tagit kål på många idag. Bara att hoppas att ingen är (levande) kvar i sovrummet där jag ska krypa till kojs om en liten stund. Maken och kusinen sover redan och det borde jag också göra …