Ja, då sitter jag här och skriver på den nya datorn. Helt otroligt! Var färdig med min order och betalningen ca 16.10 igår och idag före lunch fick jag sms om att den var levererad till vårt postombud.

Jag har klarat det mesta hittills ganska bra, men inte friktionsfritt. Dottern har suttit på andra sidan jorden och bistått när jag fått ”panik” – som t.ex när alla mina bilder på SD-kortet satte igång att ladda upp till Dropbox. Jag fick meddelandet att de nu var bara 42 minuter kvar, och jag hittade ingen meny var jag kunde stoppa det. Då känns det bra att en lugn person skriver klart och redigt, så man kan tänka till och kan stoppa det hela.

Jag tycker Dropbox är alldeles utmärkt, men inte när det sätter igång och laddar upp mina bilder rakt av. Jag tar – alldeles – för många. Det sitter i sedan en kamera jag hade som tog övervägande suddiga bilder. Jag blev aldrig kompis med den kameran, men skaffade mig en vana att ta minst tre bilder av varje motiv. Ibland fick jag slänga alla tre. Nu har jag ett bekymmer med att jag borde ta mig tid rensa bort. Den dagen kommer nog …

I morse var jag till reumatologen, och de skakar fortfarande på huvudet och fattar inte varför jag har så ont när jag går. De tar inte heller in att jag inte kan lyfta brickor eller kastruller utan att det gör väldigt ont. Man körde med ultra ljud och konstaterade att där finns spår på senorna efter en tidigare inflammation. Mer medicin, en ny variant – men jag tror inte på det. Är väl bara att lära sig att leva med det. Ska få  prova ut specialsulor, de hade tydligen sett spår av hälsporre förra året när de röntgade mig – men det sade de inget om då. Och om det någonstans jag inte har ont så är det under hälarna …

Halva dagen har använts till att ligga i olika sängar i Eskilstuna. Det blev äntligen av att vi kom in till en sängbutik. Vi hade tänkt köpa nya till vi flyttade in här, men det blev inte tid.

Det blev några timmars liggande, medan en ung söt tjej pratade och kände under madrassen hur vårt tryck var mot axlar, vekrygg och höfter. Efter lunchpaus och ytterligare en timme i rygg- eller framstupa läge, så var det dags att bestämma sig. Nu åker de gamla Dux sängarna ut efter 32 år – de är fortfarande sköna – men något har hänt med benen sedan de monterades på efter sista flytten hit. Det är lite av hela havet stormar när någon av oss rör sig. Man får inte ha anlag för sjösjuka …