Efter provbaket i går så blev det idag verklighet, vi bakade vörtlimpor till vår årliga julmiddag. Vi kom igång ganska sent på eftermiddagen, det ramlade ner en hel del mail i min inbox som alla krävde omgående svar.

När vi handlat in allt startade degsättningen, då konstaterade vi att jag glömt flera viktiga kryddor kvar hemma i bostaden. Maken ringdes upp och han var tack o lov hemma och lovade att komma med dem. Vi tog en fika på balkongen under tiden. Kryddorna anlände och vi tog upp arbetet. Tre degar blev det. En jäste som den skulle, men de andra två hände inget med … Då fick jag en minnesbild och konstaterade att i åtminstone en deg hade jag (det var faktiskt bara jag) glömt att tillsätta jästen … Med all säkerhet även i den andra. Det var sophinken som gällde.

Råvarorna behövde då kompletteras. En av oss skickades till butiken för att inhandla + något att äta – vi insåg att nu skulle det bli sent. Två av oss satte nya degar – med jäst.

Vi kände oss proffsiga som fick ihop det hela – det gällde att koka vatten och ställa degbunkar och plåtar på varmvattenbad. Den ena limpan efter den andra kom ut ur ugnen och de blev bara bättre o bättre …

Under tiden fick vi en delikat middag, gott vin och limporna stod på jäsning och gräddning samtidigt. Hade inte klockan satt en gräns hade vi antagligen stått där och fixat vörtlimpor fortfarande – vi blev riktigt proffsiga på slutet …

Kära barndomskamrat: GRATTIS! på födelsedagen …